03.12.2009
Att ”dra till skogs” det gör ju bara orienterare sägs det, men det är ju inte sant. SFI-friidrottarna och några SFI-cyklister gjorde det under det sista veckoslutet i oktober för att pröva på ”någonting helt avvikande från normala lägerrutiner” och för att något testa vår flexibilitet och anpassningsförmåga till något helt nytt, plötsligt. Med facit i handen vågar jag offentligt säga att erfarenheterna av ett veckoslut någonstans nära ingenstans är enbart positiva.
Mental coaching och flexibilitet var de två ord vi kanske pratade mest om på våra gemensamma stunder i föreläsningssalen. Lasse Losvik underhöll oss med ett alldeles utmärkt föredrag som dessutom träffade mitt i prick på det budskap vi från lägerledningens sida ville föra fram.
”Hur bra blir ännu bättre” är frågan hela den finlandssvenska tävlingsidrotten nu försöker hitta svar på. Hittar vi svaret kan vi enskilt och tillsammans höja den finlandssvenska idrottens nivå ännu ett steg närmare nationell toppstandard. Redan nu har många finlandssvenska idrottsformer en stark, ja, t.o.m. en mycket starkt representation i den nationella elitidrotten. Och det finns anledning (statistisk bakgrund) att tro att fortsättning följer.
I SFI satsar vi nu på orden jag ovan nämnt, mental coaching och flexibilitet, i jakten efter lösningen på frågan Hur bra blir bättre? Vi tror att vår anpassningsförmåga till alla möjliga och omöjliga situationer som kan uppstå, har att göra med slutresultatet i det vi sysslar med. Är vi ”för bundna” till fasta rutiner, förhandsbestämda planer och ”principer” kan det gå på tok. Helt i onödan. En situationskänslighet borde hela tiden finnas med i en tävlingsidrottares förverkligande av det han/hon håller på med. Jag har ännu aldrig upplevt att en idrottare fått/kunnat göra precis det som personen har tänkt sig. Situationer uppstår som vi bara ingenting kan åt på förhand, annat än att förbereda oss på att de kan uppstå och då visa på flexibilitet och anpassningsförmåga.
Att lita på sin egen och sina rådgivares förmåga att hitta vettiga lösningar på det allra mesta är det vi strävar till. Det är säkert någon person förunnat att ha en lämplig portion av självtillit som ”födelsedagsgåva” av sitt ursprung, men det är långt ifrån säkert att alla idrottare/tränare har det. Det finns till all lycka ”träningsmetoder” för hur man kan växa också på detta område och dessa metoder, oberoende av vad de kallas, skall man absolut använda sig av. Om orden ”mental coaching” är tillräckligt övergripande och förklarande för detta i positiv mening vet jag inte. Oberoende försöker vi i SFI Friidrotten nu arbeta med att ”växa” och ”träna” utgående från att den presterande människan är helhet i vilken allt beror av allt. Detta i sin tur leder till att vi uppmanar våra idrottare och tränare att arbeta med ”hela personen” mentalt, socialt och fysiskt. Tänker vi att idrottsprestationen är som ett hjul med tre ekrar, så för att hjulet skall snurra lätt bör alla tre ekrar vara lika starka. Är någon lösare ”kastar” hjulet och snurrar inte lika bra. Pumpar vi exempelvis in mera styrka i den fysiska delen av hjulet och glömmer bort de övriga sektorerna och dessutom använder oss av den i mitt tycke något krassa, men också i finländsk idrott använda sättet att fungera, ”management by perkele”, typ ”fastän på tvären”, så kan det nog gå på tok för oss.
Processen är som jag ser det en möjlighet till som vi naturligtvis kan och kanske t.o.m. bör använda i den utsträckning man på individuell nivå känner sig redo för det. En idrottare som är ”för liten” mentalt, socialt eller fysiskt kan ”träna upp” sin förmåga på området. I idrott är det tillåtet att träna och vi borde driva den möjligheten ”till sin spets”. Det är knappast att till ytterlighet enbart ”slipa teknik, memorera banprofiler, vässa spikar, utveckla fysik osv.”, utan det är allt i olika proportioner helt beroende på vem det är fråga om och vad man sysslar med. Det finns ingen ”färdig dosering” på hur det skall vara. Den bygger den aktiva och tränaren upp tillsammans så att den så bra som möjligt lämpar sig för just den person den är avsedd för.
Gör er redo för att vara flexibla och öva gärna på alla områden som påverkar prestationsförmågan.
I förlängningen vågar jag tro att det vinner var och en på.
Det finns så många vackra ord som passar in på en elitidrottare. Några får här avsluta min förbundspenna för denna gång.
Bestämt målmedveten, ödmjukt flexibel och anpassningsbar!
Kjell Krook