Oksanen: Idrott – välmående - framtid

Idrottsåret 2009 var ett typiskt idrottsår fyllt med spänning, framgångar, misslyckanden, skandaler och nyheter. Det är egentligen intressant att följa med ett idrottsår och hur samhället lever med vad som händer inom idrotten. Visst finns det säkert människor som inte har något som helst intresse för idrott och aldrig läst sportsidorna i tidningen men tror ändå att t.o.m. dessa personer någon gång i livet tar del av t.ex. en skandal eller debatt som handlar om idrott. Detta betyder också att media och idrott är mycket beroende av varandra. Det som presenteras i media det är också det man vet och tror om idrott. Jag har en känsla av att man under den senaste tiden börjat fokusera lite väl mycket på idrottarnas privata liv istället för att fokusera på deras ”arbete” med idrott. Detta är förstås ett allmänt fenomen inom samhället och gäller inte bara idrotten.
Om man nu då konstaterar att median har en stor inflytelse i idrotten så borde även idrotten kunna utnyttja median bättre. Under det senaste året har diskussionen om hälsan och välbefinnande hos befolkningen i Finland varit ett hett stoff. Debatten har stundvis gått het gällande hur man skall förbättra barn och ungas hälsa. Kanske ett gediget samarbete mellan media och idrotten, främst föreningsverksamheten, kunde vara ett sätt att komma åt dessa problem. Nu borde man börja tänka nytt och fundera på hur man marknadsför sin verksamhet i föreningarna och hur man lockar med nya utövare men samtidigt inte förlorar sina gamla. Jag tror att man med det moderna informationssamhällets hjälp kan göra mycket mera inom idrotten och motionen än vad vi gör idag. Det handlar nu om att börja tänka i framtida visioner, ja kanske t.o.m. våga sig på att fantisera i så vilda tankar att man uppgör en strategi och verksamhet i sådan form som inte är möjlig att genomföra idag men kanske imorgon. Tänker ofta på en av mina favoritböcker i bokbussen då jag var liten på 70-talet; Teknikens underverk. I boken fanns framtidsvisioner om att befolkningen kommer att ha trådlösa telefoner, manicker med vilka man kan skicka bilder och text och som är så små att man kan bära dem med sig eller bilar som går på el. Detta var saker man bara kunde drömma om för ca 30 år sedan!
Jag har under året glatt mig över att vi inom Svenskfinland har kunnat börja enas inom idrotten och hitta mera samarbetsformer. Det handlar om föreningar som har insett att samarbete ger mera än det tar och det handlar om FSI:s samarbete med föreningsfältet och grenförbund samt FSI:s samarbete med media. Det har varit trevligt att under året kunna stanna upp då och då för att utvärdera samarbetet och samtidigt utveckla det. Vi har lång väg att gå men jag tror att alla aktörer inom idrotten har börjat inse att vi måste börja tänka nytt för att göra vår verksamhet synlig. Gamla traditioner är väldigt viktiga men framtiden medför även nya blivande traditioner. Man bör alltid minnas att även dagens traditioner har skapats någon gång.
Jag hoppas att det finlandssvenska idrottsåret 2010 skulle medföra en öppnare och aktivare debatt om framtiden. Vi har en bra grund att stå på men om man inte hela tiden upprätthåller tak och väggar på vårt gemensamma idrottshus så vittrar nog grunden även sakta sönder. Vi behöver nu unga människor med i vår verksamhet och vi bör även ge dessa människor möjlighet att både lyckas men även misslyckas.
Låt året 2010 bli ett framgångsrikt idrottsår både på och utanför idrottens arenor! Bästa idrottsvän - njut av vad idrotten ger åt dig och dina vänner!

Miche