Tillbaka
04.02.2010
Då jag blickar ut genom mitt fönster i Helsingfors ser jag mest bara en massa snö och någon bil som försökt sig på något slag av parkering. På gatan kunde man köra vilken skidtävling som helst, t.o.m. i rätt bra förhållanden. Vintern har alltså varit helt otrolig såhär långt och den tycks ju bara fortsätta i samma stil.
Vi är nu mitt inne i en hetsig tävlingssäsong, världscupen har rullat på i en accelererande fart, Tour de Ski bjöd på tuffa kamper och god underhållning medan FM-tävlingarna i Keuruu var en kall tillställning. Framgång för de blåvita har det ju också blivit. Från junior-VM i tyska Hinterzarten flög tre nya världsmästarinnor hem med en guldmedalj i bagaget. I världscupen har Matti Heikkinen glänst till några gånger och segern i Davos var den som smakade allra bäst. Triumf har det också blivit för Aino-Kaisa Saarinen i Kuusamo i början av säsongen. Men sedan då, Virpi Kuitunen har inte hittat toppformen, Pirjo Muranen har varit lite darrig, Sami Jauhojärvi söker storformen, sprintåkarna saknar ännu fullträffen...
Det blev åtta längdåkningsmedaljer vid VM i Liberec 2009. Det blir alltså tufft att upprepa dessa glansdagar i OS-terrängen i Whistler. Men det är helt klart möjligt! Jag tror på framgång! Jag tror också att de tidigare nämnda hittar åkrytmen igen...
OS-truppen i längdåkning blev ju rätt stor. Nu bäddar dock den nationella olympiska kommittén för framtiden, vilket jag lyfter hatten för. Ingen kunde ta miste på glädjen i det lilla hotellet vid junior-VM i Tyskland då beskedet om att Krista Lähteenmäki, Mari Laukkanen och Lari Lehtonen finns med i det finländska OS-manskapet år 2010. Med snudd på ribban bör väl tilläggas, men det kommer ett vinter-OS även 2014, 2018, 2022... Det är då vi ska hoppas att dessa unga skidfantomer finns med och kämpar om medaljer. Därför tror jag att valet av dessa ungdomar var helt korrekt! Långsiktighet var ordet...
Och vad skulle ett stort mästerskap vara om inte skidsporten dök upp på löpsedlarna. Mika Myllylä kröp fram ur lådan och medgav sitt EPO-bruk under skidkarriären. Bättre sent än aldrig, men det här gör ju inte livet lättare för dem som ska prestera toppresultat vid OS och inte har ett dugg att göra med det som hände på 1990-talet. Dessutom var det väl rätt väntat att något dylikt skulle komma upp i dagen såhär veckorna innan OS, det brukar ju vara så, tyvärr! Ingen är väl heller så värst överraskad över att EPO-dopning förekommit inom längdåkningen just under den epoken. Finland var väl nog inte heller den enda nationen som hade fuffens för sig...
Kan man nu då lita på att dagens längdåkare är ”rena” från all dopning? Klart att man kan, testningsmetoderna har gått framåt och de som använder förbjudna medel eller metoder åker nog fast. Nuförtiden kan man ju också spåra EPO-bruk, vilket man inte kunde under 1990-talet. Dessutom är det nu flera som testas, t.ex. de fyra främsta vid junior-VM fick genast efter avslutad tävling ge ett dopningsprov. Jag tror på rent spel inom nutidens längdåkning, åtminstone i Finland och i de övriga nordiska länderna!
Inom finländsk skidåkning är eliten nu bättre än på länge. Vi kan häva oss i internationellt sällskap på näst intill alla distanser. Vi har också ett helt garde med unga lovande längdåkare på kommande. Jag nämnde redan att Finland fick tre individuella guldmedaljörer vid junior-VM, men det finns också flera andra som knackar på dörren, även bland pojkarna. Finland ledde ju pojkstafetten vid junior-VM ännu ett par kilometer före mål, för att sedan rasa ner till sjätte plats. Medaljen där känns förlorad men ger ändå hopp om en ljusare framtid. Det kan löna sig att redan nu lägga namn som Iivo Niskanen och Perttu Hyvärinen på minnet.
Det som är oroväckande är att deltagarantalet vid senior-FM i Keuruu var färre än tidigare, trots denna fina vinter. Att bara hundra åkare anmälde sig till herrarnas sprinttävling förstår jag inte, då det för två år sedan fanns 160 gubbar på startlistan. Samma trend kan även skönjas på de övriga distanserna. Däremot har det i år varit betydligt flera deltagare vid klubb-, distrikts- och nationella tävlingar. Bredden växer alltså bland juniorerna, då vi nu har en ordentlig vinter. Och det är ju från bredden som allting kommer igång...
FSS-mästerskapen i längdåkning startar nu på fredagen i Jomala på Åland i fina vinterförhållanden. Vilken tur man har då dessa tävlingar debuterar ute i övärlden. Hoppas på lyckliga dagar under FSSM i Jomala, under OS i Vancouver och för alla er som nu tar en tur på skidor i den härligt snörika vintern. Njut!
Glenn Lindholm