Nyheter

Tillbaka

Om att vinna som ung och segra som äldre - finns där ett samband? Glenn Lindholm, chef för idrottsenheten vid FSI, tar upp diskussionen i sin kolumn i Förbundspennan.

av Christel Björkstrand den 23.02.2017
(läst av 6869 besökare)

Det är inte lätt att vara liten

Senaste veckoslut följde jag med Silvertrissefinalen i Lembois (fi. Lempäälä). I praktiken var det frågan om finländska mästerskap i längdskidåkning för 13-16-åriga barn. Det fanns fyra tävlingsklasser för flickor och pojkar, uppdelade enligt ålder. Ändå kändes det lite orättvist.   

Stämningen var på topp. Det här är nog de överlägset roligaste skidtävlingarna. Till Silvertrissefinalen kommer man ofta med hela familjen för att tillsammans uppleva ett tävlingsveckoslut. Visst, många skidåkare och föräldrar är ute efter framgång, men de flesta är nog bara deltagare som inte nämnvärt fokuserar på placeringar, tider och differenser. Man känner av spänningen. För vissa är den sporrande, för andra näst intill förlamande. Det här är en bra plats att lära sig mera om sig själv.

I Silvertrissan är allting inte så proffsigt och slipat, alla kan finna sin plats. I många år har jag ändå funderat på hur man kunde göra tävlingarna lite mera rättvisa. Idrottsligt är det inga problem, den som tar sig snabbast runt banan segrar och koras till Silvertrissemästare. De äldsta, 16-åringarna, premieras dessutom med riktiga FM-medaljer. Det här är den yngsta officiella klassen där man tävlar om nationella mästerskapsmedaljer på skidor.

Utmaningen är att barn i den här åldern utvecklas så olika. Den fysiska och den kronologiska åldern kan i förpuberteten skilja avsevärt från ett barn till ett annat. Då jag kollade framfarten hos de 13-åriga killarna blev jag nästan ledsen. I vissa fall var skillnaden i längd mellan två åkare som startade efter varandra mer än trettio centimeter. Det fanns inte en chans att den mindre, lättare och tunnare skulle ha haft en chans att hävda sig. Inte ännu, men kanske om fem eller tio år.

Jo, jag vet, så här har det alltid varit. Att tävla är helt naturligt i den här åldern, i alla grenar. Jag hoppas att barnen förstår sin egen position, att alla utvecklas olika. Jag hoppas att de småväxta känner att deras framgångsdagar kanske kommer senare. En pappa som jag diskuterade problematiken med i Lembois kom med ett intressant förslag, lite på skämt: ”Man kunde dela in pojkarna enligt testosteronhalt…”.

Mina tränarögon försöker hitta barn med fysisk förmåga. Jag vill inte tala om talang i den här åldern. Jag försöker kolla rörelsemönster, se skickligheten på skidor och förmågan att ta sig snabbt uppför. Jag försöker relatera kroppslängden till åkarens hastighet. Det är inte lätt, det känns nästan omöjligt. Det är nog enklare att se skillnaderna på t.ex. fotbollsplanen, där barnen tar sig fram löpandes. Där har man en större chans att urskilja barn med goda fysiska egenskaper.

Missförstå  mig inte! Det är inget fel i att vara framgångsrik i de yngre tonåren. Jag hade också en adept som knep medaljer  i Lembois. Jag var givetvis lycklig över att hon var lycklig. Det är ändå ingen garanti för att man som vuxen blir en framgångsrik toppidrottare. Och vice versa. Man behöver inte vara bra i Silvertrissan för att bli en duktig senioråkare.

Matias Strandvall, som tävlar i sprint vid VM i Lahtis på torsdag, är ett bra exempel. Han åkte sin första Silver-trissefinal år 1998 i Helsingfors. Han hade i 13-årsklassen exakt nittio gossar framför sig i resultatlistan. Påföljande år kom han på plats 31 och sedan 38. Veckorna efter Lahtis-VM 2001 smällde han sedan under sitt sista Silvertrisseår till med en fjortonde plats på normaldistansen. Två år senare tog han sin första FM-medalj, i 18-årsklassen. I dag är Matias Strandvall femfaldig finländsk mästare i herrklassen och rutinerad VM-åkare.

Det finns otaliga liknande exempel. Matti Heikkinen tävlade bland 15-åringarna i Helsingfors år 1998. Den blivande världsmästaren blev 30:nde, fem sekunder bakom landslagskollegan Ville Nousiainen på en 27:nde plats. Kerttu Niskanen var på en 20:nde plats i sin första Silvertrissefinal, långt bakom segraren Anna Westerlund från Pargas IF. Jo, samma Anna som nu spelar fotboll i Norge och fortfarande är en stöttespelare i vårt damlandslag. Tre år senare blev Kerttu Silvertrissemästare i 16-årsklassen. Samma år var Krista Pärmäkoski (f. Lähteenmäki) bäst bland 14-åringarna.

Jag dök lite djupare ner i resultatlistorna och försökte hitta den sämsta placeringen för en idrottare som nu representerar Finland i Lahtis-VM. Den titeln går till Martti Jylhä. Han var 119:de i sin första final. I samma klass kom jämngamla Lari Lehtonen på plats 68. Vid samma tävlingar i Kuhmo var annars Kaisa Mäkäräinen på en åttonde plats i den äldsta klassen.

Av de fem FSS-skidåkare som under de senaste 35 åren knipit en individuell FM-medalj i seniorklassen har ingen varit i närheten av en medalj i Silvertrissefinalen.

Man har kommit till liknande slutsatser i Norge där motsvarande tävlingar heter Hovedlandsrennet. Vissa blivan-de toppåkare har varit bra i juniorklasserna, andra inte alls. Ett annat exempel är Emil Iversen. Han vann tremilen i världscupdeltävlingen i Falun för några veckor sedan och har själv sagt att han var Norges sämsta skidåkare som 15-åring. Han kom nämligen inte in bland de 200 främsta i Hovedlandsrennet.

Så här är det alltså i längdskidåkning där storlek och styrka kan vara av stor betydelse i juniorklasserna. Dessutom har utrustningen en stor betydelse. I andra idrottsgrenar behöver det inte alls vara så här, t.ex. i gymnastiken är det bra att vara liten till växten. Den riktiga talangen kommer fram senare. Den kan också kallas träningsiver och den har alla som de närmaste veckorna mäter sina krafter vid VM-tävlingarna i Lahtis.

Det jag vill ha sagt är att barnen gärna får, eller bör, syssla med mångsidig fysisk aktivitet. För ett skidåkande barn är det inte alls så viktigt att hålla på med överdriven uthållighetsträning. Det stöder också forskningen.

”Det är inte så viktigt vad man gör, bara man gör...”

Glenn Lindholm, enhetchef

 

    

 

 

FINLANDS SVENSKA IDROTT r.f.

Gjuterivägen 10
00380 Helsingfors
FINLAND

telefon: 0207309290 (växel)
e-post: info(AT)idrott.fi
FO-nummer: 0211087-9