Nyheter

Tillbaka

Helgens händelser i herrarnas parsprint i VM i Lahtis fick en oförutsedd vändning när en olycklig felbedömning av den norske skidåkaren avbröt det finska lagets guldjakt. Det kändes bittert för de finska anhängarna och inte minst för skidåkarna själva ...

av Tarja Krum den 01.03.2017
(läst av 8363 besökare)

Då brons inte smakar guld

Helgens händelser i herrarnas parsprint i VM i Lahtis fick en oförutsedd vändning när en olycklig felbedömning av den norske skidåkaren avbröt det finska lagets guldjakt. Det kändes bittert för de finska anhängarna och inte minst för skidåkarna själva att guldet som hägrade byttes till brons. Vad kan vi lära oss av detta?

Utan tvekan går det till historien att norske Emil Iversen på slutrakan 200 meter före mål föll i famnen på Iivo Niskanen. Förluster och besvikelser är inget nytt i idrottsvärlden, utan kommer i alla grenar då idrottare underpresterar eller gör misstag. Hur kan en idrottare förbereda sig för förlust?

För det första är det viktigt att kunna skilja på vad man kan och vad man inte kan kontrollera. Speciellt i elitidrottstävlingar dyker det upp situationer som man inte kan kontrollera, vilket samtidigt gör tävlingen spännande eftersom resultatet inte kan förutspås. Vi kan bara föreställa oss idrottarens besvikelse när en viktig tävling på hemmaplan och ett långsiktigt mål påverkas av okontrollerbara faktorer.

För det andra bör idrottaren mentalt förbereda sig på hur man agerar vid misstag och förluster eftersom de är en stor del av idrottslivet. En bra rutin består av att acceptera misstaget, lära sig av det och fokusera på något annat. Man ska inte heller vara rädd för att misslyckas, utan göra det man ska och därefter lära sig att hantera resultatet. Då idrottaren lär sig hantera förluster och misstag ger det bättre förutsättningar för att i framtiden klara av motsvarande situationer.

I fallet i Lahtis är idrottarnas frustration förståelig. Flera personer har visat sin sympati i form av tröstande ord som ”detta visar åtminstone att herrarna är i skick”. Orden är säkert uppmuntrande, men faktum är att för att vara i skick och nå så högt satta mål har det krävt uppoffringar: en oändlig mängd träning, mer träning än motståndaren, avstående från vardagsnöjen, mindre tid med familjen och andra närstående, ekonomiska uppoffringar, mm. Dessutom kan formen försämras ifall idrottaren blir sjuk.

Dessa idrottare har haft som målsättning att vinna guld på hemmaplan och därför svider förlusten extra mycket då det var så nära. De har tränat hårt i flera år för att vara på topp när det verkligen gäller. Lyckligtvis deltar de i flera deltävlingar, vilket ger dem möjlighet att komma igen.

En idrottare blir självfallet frustrerad vid misslyckanden, oberoende av om de är självförvållade eller beror på andras misstag. Därför kan idrottaren lätt bli frustrerad som en följd av alla uppoffringar och krav. Det är inte bara idrottaren som ställer krav och har förväntningar på sig, utan också föräldrar, vänner, tränare, lagkamrater, fans och sponsorer. Oberoende av vem man är i idrottarens nätverk ska man sträva efter att stödja idrottaren och framhäva allt gott idrottaren gjort.

Även om bronset inte smakar guld så lönar det sig för oss att ta exempel av skidåkarna Jauhojärvi och Niskanen som själva sagt att det skakat hand med norrmännen efter tävlingen och nu är sams med dem. Vi kan vara väldigt stolta över att våra exemplariska landsmän presterade så fint i våra egna tävlingar och att de visade en god idrottsanda.

Tarja Krum,
Grenchef, FSO

FINLANDS SVENSKA IDROTT r.f.

Gjuterivägen 10
00380 Helsingfors
FINLAND

telefon: 0207309290 (växel)
e-post: info(AT)idrott.fi
FO-nummer: 0211087-9